torsdag 29 oktober 2009

Att ta sig ett tillstånd

Här om dagen bestämde jag mig för något nytt, eller något jag åtminstone inte klarat efter Ruth och Astrids dramatiska tillkomst.

Solen stod på himlen som en förgylld höstgud och allt som böjde sig under den snälla guden blev till gnistrande skatter. Som om världen betroddes med ett tunt lager bladguld som guden försiktigt penslat fast. En fantastisk dag! Jag har alltid känt mig hemma i hösten, men trodde att flickornas öde för alltid skulle förstöra min älskade hemvist. Hösten kom och till min förvåning visade det sig att känslan för hösten bara förstärktes! Dofterna blev fylligare, den höga luften tog min andning till nya dimensioner och ljuset blev magi mellan glesa grenar och över flammande vatten...återigen våra flickors förtjänst.

Tillbaka till "här om dagen", den 27/10. Efter några vanliga, och andra mindre vanliga, morgonbestyr bestämde jag mig för att vara glad hela dagen. En glad dag skulle jag nog orka. En glad dag kunde väl inte skada? En glad dag betyder lagom många glada timmar och hade jag dessutom lite tur kunde jag lyckas! Jag gjorde därför glädjen till min och såg noga till att den skulle räcka hela vägen fram till 24.00. Dagen blev mindre prestigefylld när jag tänkte att jag dagen därpå kunde bestämma mig för att må annorlunda om jag ville. Knäpp, ledsen, elak, fobisk, fnittrig...jag kunde tillåta mig vad jag ville resten av dagarna för att uppnå variation. Men glad idag.

Det kändes som ett spel jag fattade tycke för. En utmaning att hålla fast vid dag för dag. Den 27/10 blev en glad dag för att jag bestämde mig för den glädjen. Inga oförutsedda händelser skakade om mina grundvalar och jag omgavs av många härliga människor. Och vet ni! Där alla de där härliga människorna jag saknat befann sig just den där glada dagen, där fann jag en hemlig läsare av min blogg! Det var häftigt konstigt att veta att hon vet så mycket om mig och jag så lite om henne. Men jag passade på att förhöra mig och bad henne om en liten kommentar, som bevis på att jag inte drömt det hela. Vilken grej! Glädjen sprang galopp och den bästa dagen på länge tog slut i en tidig, trött och skön dröm...

.

6 kommentarer:

Mamma Melissa sa...

Ja, med en ärlig beslutsamhet kan man komma långt!:.)) Grattis till glädjedagen!

Anonym sa...

Underbart att glädjen höll i sig hela dagen och förhoppningsvis håller den i sig länge :-)

// Den numera ohemliga bloggläsaren ;-)

Vida sa...

Åh, vad härligt att bara bestämma sig för att ta en gladdag.. och du skriver så vackert om hösten så jag blir glad hela jag.

Kramar från Liv

Anonym sa...

Vad härligt du skriver om hösten och vad härligt att du fick ha en BRA dag! Vad skönt att "vi" fick vara med och göra din dag lite bättre.
Men du ska oxå veta att du berikade vår dag precis lika mycket och ingen lämnades oberörd av mötet med dig. Du är saknad här hos oss ska du veta!
(Även om din "numera ohemliga bloggläsare" är en härlig och oersättlig arbetskamrat och vän. I den bästa av världar hade ni båda varit mina arbetskamrater samtidigt!! Vem vet...? ;)

Kram Lina

Johbur sa...

A haa! Där var du min ohemliga bloggläsare! Fint att se dig :)

Johbur sa...

Lina!

Där kom en tår till...det var fantastiskt att se er alla igen!

Hoppas den där "bästa av världar" kommer snart...

Kramen!
Jo