Det luteiniserande hormonet stegras inom 24-36 timmar innan äggstocken släpper sitt eller sina ägg, samma dag som stegringen påvisas har jag störst möjlighet att bli gravid. Det finns små digitaliserade apparater som visar mig det. Visst är det fantastiskt!
Jag har tappat räkningen på hur många svettiga kronor jag brukat på dessa dyra stegringspåvisare. Istället för en bok eller ny tröja, ett ägglossningstest! Månad efter år efter vad som känns som en livstid har de följt oss på vägen mot en ännu osäker framtid. Jag har lärt känna min normala cykellängd, kissat snett, glömt av, haft sönder och köpt nytt. Testen är de enda som inte svikit i min vardag, eller rättare sagt gjort den till en sådan.
Jag tycker fortfarande att det är fantastiskt hur den mänskliga kroppen fungerar (ibland mindre bra) och att det dessutom finns hjälpmedel som påvisar (o)funktionen. I brist på de plus jag önskat i fönstren på de lika många men något billigare graviditetstesten (olycka är lönsamt), har jag fått vad som liknat lyckokänslor när testsymbolen slutat blinka och visat blått med litet ägg i mitten. Jag ägglossar friskt och med glans! Underligt hur något så litet kan te sig så stort och märkvärdigt i brist på annat. Testen ger därtill en välbehövlig semester från övrigt ofrivilligt-levande-barnlöshets-bryderi.
Tag av hylsan
Sätt ihop delar
Utför test, live eller i mugg
Vänta
Vänta
Vänta
Fortsätt hålla uppsugningsdelen nedåt eller plant ( här kommer oftast funderingar kring vad som egentligen kan hända i lodrät position?)
Vänta
Om testsymbolen inte börjar blinka, se F6 i Frågor & Svar (jag läser och letar samt kastar ett öga på Error 16 till 19, finner inget passande svar)
Vänta
Se resultat
Om LH-stegring ej påvisats, testa igen vid samma tidpunkt nästa dag (en förpackning räcker sällan)
Hela jag blinkar error när jag som mest fruktsam och ivrig inser att jag inte behöver testa mer. Tomt i alla fönster jag helst vill fylla med plus feta som kraftledningar. Men jag testar. Det är häftigt att Johbur-kroppen fungerar och det är stort att Johbur-psyket satt siktet mot...något. Mina mest fruktsamma dagar tornar upp sig på den gråblåsiga himlen. De viker inte undan ens i stormens öga. Jag testar för att jag hör att mirakelgraviditeter sker och jag testar för att jag tror att det kan handla om oss. Jag testar för att jag är uttråkad, men Mrs Tristess kräver sin lön.
Jag undrar i testande stund om det går att skapa något vackert av hundra blå-lila äggkartonger?
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Det finns fler här i detta blogguniversum som sätter huvudet på spiken, du och jag har nog liknande erfarenheter....vi känner igen varandras bereende och jag är så tacksam för dina rader, då känner man sig mindre ensam och "misslyckad"
varma kramar JEnny
(och visst ska mirakel ske, vi vägrar ge upp och tro annat)
Hej!
Hittat till din blogg idag, läst en del.
Vill börja med att Gratulera till era fina tjejer men tyvärr får jag också beklaga att dom inte fick stanna på jorden.
Ville bara skicka en tanke till er, fastnade så för din blogg, inte bara för att du skriver kanon, du är verkligen en ordkonstnär! Utan äev för att ditt/ert öde är så slående likt vårt. Tyvärr måste jag säga, man vill ju inte att någon ska behöva uppleva det vi gjort.
Den 24/9-99 föddes våra underbara gossar Max o Melvin. (v.28+4)
Pojkarna blev till på vårt 8:e IVF försök.
Efter 11 resp 13 timmar lämnade dom jordelivet.
Varför skriver jag då detta till dig? Vet ej riktigt varför själv, det är bara så skönt att få dela med sig ibland, tyvärr är det så, att "folk" tycker inte att man ska/får känna sorg efter 10 år. Dom kan ju så klart inte förstå att Max o Melvin är med mig ALLTID.
Idag är vi DEN FAMILJEN vi drömde om att bli, vi har en son på snart 8 år. (adopterad från Sydafrika) och vi är LYCKLIGA men givetvis finns Melvin o Max, våra storebröder i himmlen, alltid med oss i tanke och i vardagen!
Önskar er all lycka till med "äggröran"!
Många kramar från en annan änglamamma!
Anki
Äggkartonger fyllda av så mycket längtan och mod kan inte vara annat än vackra och blir därmed konst!:.))
Jenny! det är lätt att känna sig misslyckad i våra situationer, men förhoppningsvis är vi inte så misslyckade som vi känner oss inuti. "Missen" i misslyckandet är missade graviditeter och missade levande barn. "Lyckan" i misslyckandet kanske kan ses som en form av densamma då vi fått uppleva små vackra barn även om tiden blev knapp...en sorts kortvarig lycka i den stora missen. Om du förstår mig rätt...
Kramar!
Tack Melissa! Fint...
Anki!
Tack för din vackra och rörande kommentar! Och fint att du fann mig.Det är inte ofta jag får gratulationer. Blev jätteglad!!!
Jag ryser när jag läser om våra liknande öden...att era pojkar föddes samma datum och också är IVF-mirakel...eller mirakel rätt och slätt.
Ledsen att era gossar Max och Melvin inte fick bli äldre, men skönt också att höra att de små finns med er i vardagen även om de finns i en annan skepnad.
Den dubbla sorgen är inte enkel att handskas med. Den att barnen som äntligen kom till oss dog och att den ofrivilliga barnlösheten fortsätter. För dig behöver jag ju knappast förklara!
Jag önskar inget hellre än att finna tillbaka till adoptionsdrömmarna, det skulle på många sätt vara enklare, men flickornas korta närvaro slog omkull det mesta.Ingenting känns särskilt självklart längre samtidigt som tiden tickar allt snabbare kring uteblivna beslut. Kanske känner du igen dig?
Nu undrar jag lite försiktigt om jag får skriva dig ett mail, för att höra om hur ni gick vidare och tog besluten och hur livet blev? Det skulle betyda mycket då jag anar att vi nu har samma tankebanor som ni en gång hade.
Skriv gärna! annars är jag glad för att du fann mig och för att du delade med dig av din saga med lyckligt slut !
Kramar Johbur (j_flogn@yahoo.se)
Skicka en kommentar