Brännmärkt

Hösten är död men jag glömmer den aldrig. Gång på gång skall ni dö för mig. Höst efter höst efter tusen fallna löv...

Döden är det yttersta uppbrottet och kärleken dess brännmärke. Det osar sockervadd och het fuktig jord. Outhärdlig sötma. Älsklingsorden klibbar runt munnen och gör vokalerna otydliga. Men de uttalas med tålamod mellan allt och inget.

Kärleken är söt och farlig. Den dör ibland. Någonstans längs tiden så bara det händer. Gång på gång skall ni dö för mig. Men aldrig kärleken inom mig, den är brännmärkt. Ett R och ett A tatuerade längs pulsådern, jag finner den alltid. Behöver aldrig leta.