I hallongrottan

Fredagen den 15/5-08 startade så livet för tvillingflickorna Ruth och Astrid. Om jag ska vara petig startade det redan den 13/5-08, dagen för äggaspiration och dagen då två ägg injicerades via microinjektion med Kärlekens riddare. Ska jag vara ännu petigare startade det 5 veckor tidigare då äggen påbörjade sin tillväxt. Och jag är precis så petig! En av fördelarna med att bli behandlad för sjukdomen infertilitet är att vi vet exakt när det nya livet tar sin början, på dagen...ja, timmen!

Det är häftigt, och jag slutar aldrig tycka det. Behandling efter behandling har vi följt våra ägg och den efterföljande Zygoten som är den första cell som kommer ur befruktningen. Morulan, som Zygoten kallas när den påbörjat den ivriga celldelningen, ser ut som ett runt hallon, där kärnrummen är cellerna. Ruth och Astrids första arbetsnamn blev "bären". Sedan följde vi våra hallon mot att bli Blastocyster, ihåliga cellklumpar som helst ska vilja bädda ner sig i den snälla livmoderslemhinnan. När bären äntligen fastnade och blev ett med mig tog de sig det medicinska namnet embryon.

I våra drömmar kallades de annat. De hette Otto och Klara, Turid och Rosa, Willy och Märta, Frans och Melker, Hedvig och Nils, Tilda och Annie, Mary och Ester...för att slutligen landa på Ruth och Gunnar för en längre tid. Men lille Gunnar han var en Astrid!

Livs levande små drömda barn där två blev verkliga.