Selenit - naturens egen fiberoptik!

"Selenit är lugnande för nerverna, och har positiva, stärkande effekter på hjärnan. Den ger klarhet i tanke och renhet i hjärta. Den är bra att använda vid meditation. En bit selenit kan t ex placeras högst upp på huvudet för att öppna upp mot högre medvetande. Selenit kan med fördel användas vid telepati, men den måste då vara mycket klar och måste rensas efter varje experiment. Selenit utbyts mellan älskande för försoning."

Visst skulle jag önska att flickornas ljuslyktor infriade ovan beskrivning, till viss del. Men då måste jag också tro på densamma. Jag mediterar inte även om jag borde, sysslar heller inte med telepati, om jag räknar bort försöken att förstå M. Jag placerar dem helst inte på huvudet, än mindre om de måste rensas varje kvart! De ger däremot klarhet i tanke och renhet i hjärta där de lyser och möjliggör någon sorts försoning med mörkret.

Jag köpte lyktorna i Kärlekens utländska hemby, i en riktig andlighets-affär men utan en tanke på att de skulle kunna göra annat än just lysa vackert till minne av flickorna. De är mycket tunga och står stadigt, kritvita släckta och guldgula tända, de känns svala och lena som silke mot handen och är klappvänliga även när de är tända. En större, en mindre. En Ruth, en Astrid. Jag snappade upp att de huggits ur selenitblock och där stängde jag av. Att de skulle lysa räckte bra och alla bonusar har hoppat ur höghatten med förvånad min.

Stenen har haft användning antingen som fiberoptiskt kommunikationsmaterial över långa sträckor eller i rent upplysningsändamål, och när vi om kvällarna tänder två små lågor blir stenarna närmast magiska där ljuset leds på olika sätt genom kristallerna. De lyser annorlunda vid varje tändning och skapar direktkontakt med varsamma minnen. Jag vill tro att ljuset sträcker sig oändligt...