När han smakat på den ugnsbakade benfyllda lördagsfisken antog han ett mystiskt uttryck och idisslade än hit och än dit. Försvann ur samtalet och suckade här, pustade där. Rusade snart iväg och muttade "Nä, det här går inte!", med munnen full av ben.
Snart därefter blev han arg på radiosporten som verkade hindra "Allt om melodifestivalen" i P4. Vi har som tradition att skåda finalspektaklet tillsammans med familjen Storebror & Co och det brukar bli rejält festligt. Därför krävs lite förberedelse för att inte verka blasé. Nej, flickornas far är långt ifrån matcho och grabb, han är en riktig man! Han har ingen aning om vem Johan Pettersson inom vilken sportgren är men han kan laga benspäckade fiskfiléer som ingen annan, han kan vara mjukare än soffkuddarna och han kan älska sina flickor trots att han inte riktigt orkar med allt det jobbiga deras död fört med sig. Han ser aldrig slutet på en film (zzz) , han är uppe i ottan och väntar otåligt på sin morgontrötta fru och han spelar smäktande pianostycken för sina vackra änglar.
Vi började lördagskvällen med prat om sport som inkräktar i allt, och om "allt" som måste stå över i väntan på att sporten gjort sitt. Där är vi överens. Vi började prata om sport som om det vore en sorts religion, och vi började prata om religion som meningen i livet för många. Där hände det något med samspelet! Vi tog vägen förbi religion och fotboll och slöt in på utomjordsliga banor, helikopterfärder och spöken i garderoben. Allt medan pappa M blev mer och mer frustrerad. Händerna för ansiktet och med en snabb rörelse konstaterade han att: "Du förstår ju inte alls vad jag menar!!!" Jag konstaterade lika snabbt motsatsen. Med en snabb skiss som möjlig förklaring förstår jag fortfarande inte och undrar om han?
Räddningen från ett tvättäkta gräl blev Rumäniens 4:e placering i Eurovision Song Contest 2006 (Sverige nr 5): Mihai Traistariu med Tornerò. En schlagerfavorit, och nu talar jag i schlagertungor! Den engelska titeln lyder "I´ll come back", men helst inte till ikväll...
.
5 kommentarer:
Beklagar er stora förlust, det måste varit förkrossande att förlora barnen så sent. Men vad fint att ni orkar tänka positivt på era flickor, som ändå är ett vackert minne. De är ju era barn och kommer alltid att vara. Jag önskar och hoppas att ni får nya möjligheter och en ny liten människa (eller två :-)) vill komma till er, alldeles stark och levandes.
Och tack för din fina kommentar i min blogg. Det är ju så med bloggvänner, de är virtuella men värmer på riktigt. Tusen tack.
Kramar från Jessica
Vilken härlig teckning på problemet!
Kram på er!
Ingegerd
Skulle ha gett mycket för att få vara en fluga på väggen när den fantastiska teckningen kom till.
Jag älskar ditt sätt att skriva. Det gör ofta väldigt ont att läsa det du skriver, och det är en av alla styrkorna....
Kram!
Din man är underbar -ja, till och med när han inte är så underbar;.))
Jag vill också ha en soffkudde mjuk man... jag älskar de få stunder som han är det, då myser jag ordentligt, men sedan tar han sin hugguxa (ja, vårt ord för yxa) och då är han matchoskuggshuggare som vill ha maten serverad... tänk om han hade spelat piano för våra barn i Himlen...
Fina bloggvänner!
Ni skriver så vackra kommentarer hos mig att jag ibland glömmer bort all sorg och utmattning. Jag behöver all kraft jag kan få och uppmuntrande ord stärker, alltid! Jag tackar varmt för dem...
Min man, ja han är underbar, allt som oftast. Men visst finns det tillfällen då jag önskar att lite "matcho" lyste igenom...det kunde vara praktiskt när det handlar om de omfattande renoveringar som pågår här och nu.
Skogshuggarattityd sökes! :)
Kram alla!
Johbur
Skicka en kommentar