Jag faller med den dalande snön och har svårt att andas i den kalla luften. Jag visste att dagen närmade sig men inte att den skulle drabba så skoningslöst. Den 4/2-2009, idag, var beräknat förlossningsdatum för två innerligt efterlängtade tvillingflickor. Rutan och Lill-Astrid. Vi hann så väldigt lite tillsammans! Idag skulle ni ha legat ovanpå den varma huden hos en utmattad mamma och pappa som ville ägna livets alla sekunder till att älska och ta hand om er. Så liten var tiden...
Dag två var ni 4 celler stora och visste inget om livet. Vi trodde vi visste allt. Vi visste att livet bodde hos er och anade inte döden. Efter fem veckor hade pulserande blodkärl vuxit ur de primitiva moderkakorna. Villigt och ansträngt men alltjämt pulserande. Två hjärtan slog på er 25:e dag, tick tack tick tack tiden går fort när man har roligt! 25 millimeters-tjejer i vecka 10 som ska stå på tillväxt. Väx! Färdiga flickebarn som växer. Men för små. Nagelbäddar på fingrar och tår, ser ut som människor. Små människor. Sväljer, producerar blodkroppar, skapar skelett, muskulatur. För små, alltid för små. Med perfekta lungor går det bra att andas, men inte med för små. Alldeles för små. I vecka 20 + 6 gick det att ta detaljerade men oönskade fingeravtryck från två små tidigt födda systrar. För tidigt, för smått och alldeles för fort.
Så liten var tiden. Ändå ägnar vi livets alla sekunder till att älska er! Drunknande och två avtryck för tidigt...
.
.
9 kommentarer:
Åh, vilken känsloladdad text gumman. Skickar över en stor kram och tänker på er och flickorna!
Stor varm tröstande kram till dig/er på denna tunga dagen, de skär i hjärtat så orättvist de är. Ta hand om varann extra mycket i kväll!!!varma kramar JEnny
Förstår att det känns tungt och ändå ska jag inte säga att jag vet hur du har det. Vill bara skicka en tanke och en varm kram till dig.. Ni finns i mina tankar trots att vi inte känner varandra.
Kram
Liv
Finner inga ord efter att ha läst dina.
En kram, för vad det nu är värt, denna sorgens dag.
Kan bara skicka en varm kram!
Alla dessa dagar med datum som för alltid (all tid) kommer att värka.
Det var ju inte såhär det skulle bli. Inte nu, inte idag, inte alls!
Kram, kram, kram
Jag är så tacksam och glad(are) för alla vackra kommentarer, tack tack tack!
Varma Kramar Johbur
(som längtar efter bredband hemma, hinner inte läsa hos er, längtar...)
Förstår så väl den tunga känslan... tiden innan BF har liksom varit låtsastid... de skulle ändå inte ha varit hos oss i famnen, men när BF närmar sig så inser man vad det är som verkligen har hänt -då är det riktig tid...
Vill bara krama dig massor! Finns här...
vad ska man säga? Finns ju inget att säga som nånsin kan läka ditt hål efter dina barn! Och inte heller kan jag säga att jag förstår, för jag har aldrig förlorat ett barn. Men jag är mamma, det är du med, så vi delar samma kärlek till våra barn, så därför kan jag säga att mitt hjärta värker av din berättelse. För jag kan inte föreställa mig nått hemskare! Det är berättelser som din som får en att stanna upp en extra gång, och vara tacksam över den fina gåva man fått! Människan har en tendens att ta saker för givet, och det är inte förrens man är maktlös att påverka, som man lär sig detta! Jag är glad att jag inte är en av de människorna, jag är glad att jag tar vara på varje dag och gör det bästa av den! Jag hoppas att era små änglar kan få ett syskon snart på denna jorden!
Skicka en kommentar