Den trögrodda ångesten vill inte ge med sig och nu har jag ont både i bröst och mage. Oftast i samband med katterna. Det svider lite överallt om jag tänker efter! Kanske är det det som är felet, jag tänker för mycket! Jag har alltid tänkt mycket. Redan på fritids, där jag vinglade omkring med likasinnade kring målarpapper, varm choklad och limpa med ost, uppmärksammades min belamrade tankeverkstad. I en sång som fröknarna skapade om alla barnen löd sista strofen: "...och mellan kritor och spel drömmer hon sig bort."
Jag önskar att jag kunde bli mer av en som gör istället för tänker. Men jag ska alltid krångla till det lite extra. Tänka snäppet längre, men där mellan "tänka" och "längre" blir inget snäpp. Bara tänk. Jag är snäpplös! Det skulle hjälpa mig i min ångest att få saker gjorda, men hamnar jag i grubblerier är det inte sällan där jag stannar. Nu handlar grubblet om alla farligheter därute. De där ärrade farorna med rävsaxar rasslande i de valkiga alfa-händerna, de där hårda fordonen på alla hårda vägar där mjukt och vackert krossas, de där lömska snåriga snåren med giftkapslar som tränger igenom den mjuka snällheten. Tar död på allt jag vågar älska.
Den utan motsvarighet bästa terapeut jag fått äran att betala under den tröstlösa IVF-tiden, innan Ruth och Astrid, menade att om jag lade undan en hel hög av min känslosamma sida, skulle jag ändå uppfattas känslosam. Och inget fel i det, men jag kunde gott släppa taget utan att rädas ett personlighetsbyte. Människor som talar i termer av "känner" istället för "hör" eller "ser" är inte sällan grubblare. Det är bara det att jag behöver ta semester i KännaMindre-Town för att sedan åka vidare till Cape-GörDetNuDå!
Kärleken gav sig tillslut in den ångestladdade leken och drog fram ett bra exempel från SIN bästa terapeut. Ett tag hade vi samma, men hon var bara bäst för mig. I Metro förra veckan hade Kärleken läst att man skulle ta en veckas oros-ledigt. Man ska kortfattat tänka att det ordnar sig...eller som hans terapeut menade: Du sätter dig vid ratten i en buss. Påträngande passagerarna Stress, Oro och Ångest stiger på. De får gärna hänga med, men du tänker inte köra bussen dit de vill. Det är du som kör!
"Tänk på den där bussen, du vet."
Jag lovar att tänka på den där bussen...det är bara det att jag riskerar att bli dödspolare med mina stackars passagerare!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Oerhört klokt skrivet.. är nog också en av de som tänker och känner för mycket i vissa lägen..men jag har lärt mig acceptera att det är så det är och ibland bara strunta i saker..
Kramen
Han är smart din man... eller ja, hans terapeut... ;.))
Och ibland får man nästan hjärntvätta sig själv -jag skall inte tänka så! Sluta nu!
Min barnmorska sade något liknande till mig... "Melissa, det är bara du som kan styra dina tankar" och det går att styra dem när man har bra till medel bra-dåliga-dagar... men när allt bara kommer över en... ja, då kör bussen av sig självt... gärna över en också..
Skicka en kommentar