Jag var på besök i mitt föräldrahem. Där brukar jag hitta mig själv när jag gått vilse. Även denna gång fanns jag. Det är skönt att komma hem ibland även om rollerna knappt tycks förändras. Jag blir alltid lite tonårig, pappa en viktigpetter och mamma en bullmamma som vill för väl. Det är fantastiskt! Tänk att resan hemåt kan bli en sorts återgång till svunna tider, att minnas igen.
Jag började rensa bland gamla papper och högar med sparade saker. Jag fann kärleksbrev från trånande pojkvänner jag gjort slut med, ett neongrönt skärp från 80-talet, en väska med plastsmycken, fem romantiska affischer med motiv föreställande Mirós näckrosdamm, Bon Jovi, gråtande Harlequin, snygg kille, snygg kille till och en solnedgång. Jag fann djuplodade alster från min tid på folkhögskola med inriktning konst, en burk med slöjdsaker och en tidskriftsamlare med 14 år gamla kurskataloger och sommarjobbserbjudanden samt tillhörande ansökningar...
Jag hade ringat in några, på den tiden, intressanta arbeten jag ville uppleva. Det var då...när jag kunde och ville bli allt och mina föräldrar nervöst kippade efter luft när ryggsäcken skakades fri från damm:
Internationella Arbetslag, Stockholm
Lägerverksamhet under sommarhalvåret i Asien, Afrika och Europa
Universale, Italy
Arbete som glassförsäljare, campingvakt, servitris m m i Italien
Princess Cruises, L.A
Arbete på kryssningsfartyg
ESAC, Greece
Lärare i engelska
Willing Workers on Organic Farms, Australien
Jordbruk, snickeriarbeten
Frontiers Foundation/Operation Beaver, Canada
Volontärplatser inom arkeologi
Galentinas, Greece
Sommarjobb som hushållerska eller chaufför
Isländsk Atvinnumdlun
Arbete av tufft slag inom fiskeindustrin. Cirka 14 timmar per dag men hög lön.
Jag hamnade först på Kibbutz och sedan högskola i Spanien.
Jag visste inte då hur 14 år framåt i tiden skulle se ut, lika lite som jag nu vet hur 14 år till ska forma mig. Var jag kommer befinna mig. Även om livet är ett arbete av tufft slag som pågår mer än 14 timmar om dygnet. Även om lönen inte på långt är värd mödan. Även om barn dör och aldrig återuppstår är allt som varit en del av mitt liv. Ett innehåll. Jag hoppas på 14 års innehåll till och att det en dag är jag som står och flämtar mellan Willing Workers, Operation Beaver och den eviga tonåringen...
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Vilka jobb!:.)) Och ja, det är härligt att komma hem... något av en fristad... i alla fall ibland;.))
Skicka en kommentar