Jag ville låta M vara lycklig en stund till. Sedan:
Älskade!
Älskade!
Jag tror vi måste glömma vår lilla Glott...
Igår kväll kände jag mig inte gravid längre, det var så påtagligt. Och imorse såg jag blodet. Det kommer en del. Magen är platt och kroppen känns som vanligt. Trodde inte jag skulle palla att jobba, men jag är här och det går. Ledsen såklart, och förbannad, börjar bli van...
Ledsen att göra dig ledsen min käre. Vill att du ska vara lycklig. Tror det är något fel på mig, invändigt. Kanske vill någon av de två gluttarna i frysen stanna...men tror ingenting just nu.
Vill bara göra, inte känna. Svårt.
Vill bara göra, inte känna. Svårt.
Varm kram till dig min finaste! Lite vin ikväll? Och kattlek och gos...
Din J
Svar från ledsen och därmed sarkastisk M:
Älskade!Din J
Svar från ledsen och därmed sarkastisk M:
Vi är vana. Är vi? Jobbigt. Men så är det, vi vet hur sånt går till. Vi klarar uppenbarligen av det. Sagt av de som inte har en aning.
Det har inget med dig att göra, sånt händer, som folk säger. Ibland funkar det, ibland inte. Det kanske är så att av 1'000 födslar så krävs 200'000 missfall. Bara att ingen registrerar det. Inte så vanligt att barn föds, så kanske det är? Födseln är ett undantag.
Är du säker?
Har du möjlighet att gå förbi apoteket kanske? Köpa ett test? ifall ifall?
Så fixar jag vin, ifall ifall.
Ta det lugnt, det blir bra. Vi har två kvar, därefter ett försök till, om vi orkar. Vad vet jag. inte mycket just nu.
Ses ikväll
Superkramar
Din M
Jag:
Blev så ledsen förut. Fina Melissa ringde när jag stod i lånedisken och undrade hur det var med mig och så bara brast det. Masken jag satte på imorse. Satt på toa och hulkade...behövde det. Känner mig alltid lika lurad, antar att du också.
Vill vara hemma med dig i helgen. Skriva på bloggen. Kolla nya glasögon till dig. Köpa många nya lekisar till kissarna och kanske måla stolar. Vad vet jag. Pratade med en vänlig kattexpert igår. Hon gav mängder med tips som jag ska berätta om i helgen...
Ledsna Kramen!
J
Kärleken:
Ledsna Kramen!
J
Kärleken:
T o m när man ligger på marken och fått sin andra omgång med sparkar kommer det fler sparkar, en efter en, oupphörligt, som ett urverk. Till slut får man väl vänja sig och kalla det för liv. Som om nån gick med en dygnet runt och slog en hela tiden. "Ja, det här är min pryglare. Har inte du en?", kan man säga till folk.
Vi är hemma. Koncentrerar oss på kissarna.
Vi kan köpa vin imorgon annars. Har ju alltid den däriga Bristol Cream som B skulle få. Det blir nog inte av på ett tag att se henne. Det finns inte tillräckligt med timmar på dygnet.
Uppgivna kramar. Undrande 'varförgåralltåtpipan' känslor.
Din M
---
Nej, Glottis fick aldrig bli mer än Glottis. H*n finns inte mer än som sipprande blod och ledsna tårar. Vi är ett övergivet kråkslott på en ofruktsam slätt. Jag är ledsen men också glad att ni, vackra läsare, lät oss veta er glädje för vår kortvariga lycka. Sann och intensiv. Rörd till tårar.
Jag har de bästa av kollegor och därför kunde jag jobba idag. Tacksam för det, och för katterna som tröstar förbehållslöst. Mellan plus och minus rämnar en hel värld. Jag undrar var skammen kommer ifrån? Vi var glada och lät världen veta. Vi trodde och såg en framtid.
Alltid på fel sida procenttalet...j-a tjuvar!
.
29 kommentarer:
Vet ärligt talat inte vad jag ska säga. Finns inga ord bara tårar, tankarna är hos er och detta eviga varför?!
Åh nej. Johbur. Jag är så oerhört ledsen med er. Jag beklagar eländet å det djupaste. Varma, varma kramar.
NEEJ!!!
Ni som var så glada. Vad ledsen jag blir...
Massor med kramar
Jävla skit!!!!
Blev så glad att ni äntligen fått plussa. Världen är så fruktansvärt orättvis och jag vet inte vem man ska vara arg på, för visst känns det som att man vill ta ut sin ilska på någon?
Vet hur svårt det är att fortsätta känna hopp, fortsätta försöka, orka lite mer, inte sluta. Men man fortsätter.
Vi känner inte varandra men jag har följt din blogg i över ett år då vi miste våra små ungefär samtidigt. Efter det har det gått åt helvete två gånger till för mig, dock i tidigare veckor. Men vi fortsätter.
Hoppas så att du och din Kärlek, och jag och min Kärlek ska få komma ändå fram till målet snart. Vi är ju värda det?!
Många varma kramar!!!!
Johbur,
Här sitter jag på andra sidan Sverige och tårarna rinner faktiskt när jag först läser det här. Jag känner inte dig men jag blir ledsen för er skull. Å sen blir jag arg och går omkring och muttrar när jag gör mig klar för att gå för morgonen.. jag, den där personen som brukar hylla livet och att det är som det är går omkring och muttrar fula ord och ord om orättvisa.... men sen blir jag ledsen igen, fastän det inte är min sorg, mitt liv och jag troligen inte skulle känna igen dig om vi satt på marmelad samtidigt när jag är i Göteborg samtidigt.. men jag VILL att ni ska få det som ni önskar.
Men jag tycker också att ni är modiga som berättar om det svåraste.
Stor varm kram
Liv
Jag är otroligt ledsen över att Glottis inte fick växa sig stor och stark hos er! Jag ville verkligen det, jag önskade verkligen det. Jag hoppades verkligen, jag unnade er det av hela mitt hjärta!
Kram på er!
Ingegerd
Jäkla förbannade skit. Är så väldigt, väldigt ledsen för er skull! Kram från en som följer din blogg med hjärtat i halsgropen.
Varmaste kramarna till er och klapp på axeln - det var ju inte såhär det skulle bli ju!
Testa med kissprov kanske man inte kan göra redan nu, för man har väl fortfarande en del gravidhormoner kvar.
Men kan du få komma in på ett VUL så att de kan bekräfta?
Önskar så att ni orkar sätta in era eskimåer från frysen snart och att det går bättre!
Ett stort pluss är ju att ni kan bli gravida - sen ska de bara förstå att de ska stanna därinne hos dig, Johbur med det fina och varma hjärtat och kroppen!!
Anonym här igen (Frida) sitter och tänker på er och på Glottis och måste bara säga (även om du säkert redan har koll på detta): vänta inte med att ställa er i adoptionskö om ni ser det som ett alternativ! Man får ju egentligen inte ställa sig i adoptionskö när man genomgår behandlingar, men eftersom väntetiden är så lång så gör många det ändå. Man kan då stå i kön "passivt" för ett ringa belopp per år och avancerar i kön vilket gör att väntetiden inte blir lika lång och outhärdlig om det väl blir aktuellt. Vill ni fortsätta med behandlingar kan ni alltså stå i kön samtidigt och det kanske skulle kännas skönt och hoppfullt att ha "flera bollar i luften samtidigt".
Det är möjligt att detta innebär ett moraliskt dilemma, men du ska tänka på dig själv tycker jag och på er.
Hoppas inte du tycker att jag lägger mig i.
Stora Kramen och Tanken
Nej nej nej. Blir så ledsen att läsa detta. Nog borde man ha lärt sig att det inte finns någon rättvisa... men inte. Jag accepterar det visst aldrig, och det känns som hela mitt system gör en inre tvärbromsning. Jag vill inte ta in det du skriver, för jag önskar så innerligt något annat för dig och din M.
Kramar...
Blev så varm när jag läste att du var gravid, men blev nu alldeles kall när jag läste ditt inlägg. Det var då själva f*n, vad tråkigt!! Jag önskar er verkligen allt gott. Det borde få vara er tur nu!
Åh...nej...jag är så ledsen för er skull, hoppades verkligen lilla Glottis skulle få stanna där inne i sin varma boning och ev. via bloggen få följa er till lyckan av ett levande barn.
Skrev långt nu men tog bort det, blir bara svammel...ahh, hittar inga ord! Tänker på er!
Massvis med bloggkramar!
(Stämmer att det inte går att svara på tumblr, vet inte hur man gör)
Det är så svårt att veta vad jag ska säga, men jag vill i alla fall skriva nåt litet. Så fruktansvärt sorgligt och orättvist, vad jag blir arg på världen å era vägnar!
Massa massa kramar!
Johanna,
Vad ledsen och arg jag är! Det är så orättvist. Jag vill bara svära åt det oförklarliga, gråta och igen undra...varför, varför?
Varmaste kramar till dig och din käraste M.
Selma
Käraste vännen, jag har inte mycket att säga...Kan inte säga mycket, finns inte mycket att säga... Jag är så hemskt, hemskt ledsen för er skull. Det är fullständigt outhärdligt för er det här! Jag önskar så innerligt kära du att du en dag får ett levande barn att hålla i din famn, i din varma kärleksfulla famn. Gumman, gumman kram, kram, kram och massa tårar.
Gör ont när jag läser det här, jag trodde verkligen att det var er tur nu. Beklagar verkligen.
Men livet får inte vara såhär orättvist! Heja heja Glottis syskon!
Nej!
Jävla förbannande skit helvete!
Jag som trodde att allt skulle gå vägen den här gången.
Det är så orättvist!
Kramar till er båda.
//Marie
Nej, nej, nej! Jag känner så oerhört mycket för er. Vi hade sex missfall och ett utomkvedes innan lilla, söta A och lilla, söta B kom. Jag kommer så väl ihåg alla känslor runt vart och ett av de förlorade. All glädje och lycka först som sedan bara, ofta på ett ögonblick, förbyttes till den där förtvivlan, saknaden, sorgen, besvikelsen och ilskan.
Jag har självklart berättat för lilla, söta A och lilla, söta B om Glottis. Vi har delat er glädje. Nu har jag också berättat att lilla, söta Glottis blivit en ängel och är nu tillsammans med sina systrar. Nu delar vi er förtvivlan och sorg.
Alla tankar är hos er och på tjejernas initiativ har vi tänt lyktan i vår pumpa så den ska sprida lite ljus och värme.
De allra varmaste kramarna från oss i Jämtland, Katarina och de små söta.
Hej igen!
Lyktan är tänd för dig och din familj. Den lyser ut i mörkret och den lyser i min blogg.
Kramar igen,
Katarina
Så ledsen att läsa om detta. Ta hand om varandra.Kram.
Å så ledsamt....nä, det finns inte ord när något sånt här händer som kan trösta, men skickar en kram i alla fall!!
Anna franmitthjarta.wordpress.com
Åh nej åh nej åh nej ÅH NEJ!!!!
Finner inga andra ord.
Många varma kramar.
Nej nej nej nej!!!
Jävla skit! Det finns verkligen ingen rättvisa.
Varma kramar
Kära J, fina du...
Vad ska jag säga? Vad ska jag tänka? Vad ska jag göra?
Förnuftet säger mig att jag inte kan göra något för att förändra det som redan har skett.
Min intuition sa mig att det skulle går BRA den här gången, att Glottis skulle få bli en livs levande lillebror eller liten syster. Åt h-vete med den intuitionen. Jag tror på inget numera.
Jag själv som kände mig lite sårad av den där "räkmacke"-diskussionen som har förts lite vid sidan av här på kommentarsidan. JAG - räckmackan definierad - känner att jag skäms för att det går så lätt för mig och de barn jag får. Även om jag egentligen inte har något att skämmas för.
Du var så strålande den där tisdagen då vi sågs för första gången på länge, länge. Du hade testat ett svaaagt plus och sedan satt dig i bilen och kört i något slags bedövat rus geonom vackra höstlandskap. Det kändes som en perfekt dag som startpunkt för den fortsatta lyckan. Det var lite magi i luften... Så kände jag, det unnade jag dig. Just då; mer än någon annan jag känner.
Jag kan bara hoppas och önska att livet faktiskt inte är orättvist egentligen; att din och er lycka kommer. Att vägen dit bara är knaggligare och svårare än många andras. Att när ni når dit så kan ni se tillbaka på den långa vägen och känna att den ändå gav en mening.
Ja, hoppas ska jag göra!
Du finns i mina tankar J.
Lina (V)
Tacktårar till er alla! Ni är trösten personifierad! Skulle gärna svara alla och envar, men orken tryter...
Vill snart orka läsa era bloggar också, saknar dem!
Kram Johbur
Selma!
Så glad, så glad att höra om din graviditet! Alldeles helhjärtat sant. Nu kan jag med lite glättigare steg klappa pojkarnas gravsten när jag hälsar på nästa gång.
Tack för vackra ord och hoppas vi snart kan sammanstråla!
Kram J
Lina V!
Du hör på inget vis till räkmacke-kategorin! Dit krävs fler kriterier än den att ha lätt att bli gravid.
Du har en ödmjukhet för livet och vet att det ställer till vardagen ibland.Du har förmågan att lyssna och därför trösta som inte alla har, m.m.m.m...
Den strålande tisdagen ska jag minnas, visst var det magi i luften och två magar...
Din magi är kvar och den är jag så glad för!
Kramen J
...som också hoppas att livet kan bli rättvist igen.
*kramar om*
Neeeej, usch med gråt och stor klump i halsen ser jag att er Glottis inte är kvar.
Jag är så ledsen för er skull, hittar inte orden. Var så glad å era vägnar och önskade så hårt för er. Jag fortsätter att önska och hoppas för er. Sänder de varmaste kramarna till er, och mina tankar, det är det enda jag kan göra.
Skicka en kommentar