Jag vet inte riktigt hur det är med mig! Stundom tycker jag livet är schysst och ömsom är det skit.
Vad gäller mig själv fysiskt är det skit i kvadrat. Vikten ligger på 53 kg (1,70 lång) och jag tvingas dagligen höra hur medlidande "tunn" jag blivit. Mager tänks det. Äter hon? Jag undrar hur frågeställarna skulle gilla mitt ärliga kontra? Någonstans är det alltid legitimt att kommentera en rasande vikt. Jag äter men min diabetes måste tas hänsyn till om jag vill spara min bukspottkörtel så länge det går. Och trots min matglädje lutar vikten nedåt vilket gör att min gamla klädgarderob säckar över den bit kropp som finns kvar och gör att jag känner mig främmande.
Trött är jag också. Jag har inte varit pigg en dag på över 3 år. Jag vet det för att jag minns tiden innan, när jag lade mig och sov en hel natt. En hel natt! Vaknade på samma sida fosterställning som jag lade mig. Flickornas död har inte underlättat, mer än till en början då jag sov för att glömma. Sömn har blivit en myt, något som sker i sagorna. Och tro mig när jag säger att jag önskar jag var Törnrosa. Mina morgnar är fysisk smärta och ständiga försovningar och jag önskar mig hellre i koma än tvingas upp ur sängen. Sant! Jag tänker tanken varje arbetsmorgon. Sova i hundra år...
Igår hade jag och Kärleken rådslag. Vi ska genomföra en omstörtande livsförbättring med start på fredag, imorgon (idag!). Vi skakade hand efter mötet och handslag är kontrakt! Vi ska göra det tillsammans. Ensam är svag när det kommer till snusavvänjning. Ensam är svag när det gäller mörka kvällspromenader. Ensam är svag när det handlar om monotona skitrutiner som måste brytas. Ensam är svag.
Jag förvånades över hur eniga vi var i våra beslut, när vi annars brukar vara på fel sida varandra. Jag förvånades över hur säker jag är på att lyckas, tillsammans. Glädjen till trots drömde jag svartsjuka mardrömmar om Kärleken, men idag är de bevis på min orubbliga vilja till förändring. Jag är livrädd. Lika mycket för att lyckas som att misslyckas.
När prinsessan fyller 101 ska hon sticka sig på en slända och dö. Innan dess ska hon leva i hundra år...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
vackert skriver du om svåra och viktiga saker
varm kram
hej!jag önskar mig oxå en Törnrosa-sömn där jag vaknar när min dotter är frisk!Det känns som om jag inte sovit ordentligt på 10 år!Jag önskar så att någon svänger m sitt trollspö o hon är frisk!Vad skönt det skulle va!Men det funkar ju tyvärr inte så men önska kan man ju alltid...Tänker på dig o önskar dig en God Jul o ett Gott Nytt År! Hoppas nästa år blir ett bra år för dig o att dina önskningar slår in.Lilla Jag
Hej!
Du skriver alltid så vackert och klokt om svåra och mindre svåra saker. Dina ord berör mig alltid lika djupt.
Jag läste i Melissas blogg att det ska tändas ljus klockan tre för alla små fina änglar.
Därför kommer vi att tända rosa och ljusblå ljus, titta upp mot himlen och vinka till alla de små fina änglarna som får sitta på moln och titta på Kalle Anka.
Jag tänker ofta på dig och jag önskar dig och de dina, av hela mitt hjärta, en riktigt God Jul!
Massor med God Jul-kramar till dig och de dina,
Katarina "amospersson"
Skicka en kommentar