Kärleksbrunnar

Under en hel adventsvecka har behovet att skriva ersatts med kärlek x två. Minns ni låg- och mellanstadietiden så minns ni även att gatubrunnar med tecknet V betydde vänskap om man beträdde locken (man var givetvis tvungen att tänka på bästisens namn när man stod/gick där om bästisskapet skulle fortsätta eller alls slå in), att gatubrunnar med tecknet A betydde avbruten kärlek och att gatubrunnar med tecknet K betydde kärlek. Gällde även överfart med cykel, och då fick man tänka snabbt!

Under några svarta kvällspromenader i skenet av tindrande månhalvor, stjärnor och ljusslingor, har jag hamnat framför två K-brunnar utan att kunna bestämma mig för ett namn (ett skulle det vara på den tiden). Jag har blivit stående där två av två gånger med 5 olika namn och det tillåter inte reglerna! Jag har gått från den ena till den andra och tänkt att "mina kärlekar" skulle kunna stå som ett samlingsnamn. Det borde väl en regelrätt mellanstadiedomare godkänna? Meningen med K-brunnarna var sådan att den som gick där tillslut skulle få sitt livs kärlek, sin första och största...

Jag kunde bara tänka på kärlek i dubbla enheter: jag och M, Ruth och Astrid, katterna Dexter och Charlie...mina största men inte första kärlekar. Sedan funderade jag lite pinsamt över vitsen att ens stå där, jag som är vuxen nu och som redan uppfyllt livskärleks-kvoten. Kärleksbrunnar! Ju mer jag tänkte på saken insåg jag att varje kärlek uppfattats som "den första och största" i stundens och naivitetens hetta, och ju mer jag tänkte på det insåg jag att det inte måste vara slut på min dos av livskärlekar ännu.

Från ett K till ett annat tänkte jag vacklande tankar om en ny liten kärlek bortom julen, en som kanske komma skall genom ridån av utblåsta adventsljus och nyårets krutrök, en som jag önskar lägga till listan "mina kärlekar". Nr 6 utan inbördes ordning.