måndag 20 juli 2009

Inte på samma karta

Vi fick besök under gårdagen. En stor barnfamilj som fick överta en tung trädgårdshare, en metallicglänsande skepnad som såg rätt vansinnig ut. Den har nu flyttat till Mölndal för att bilda parad tillsammans med en ilsken ekorre och enorm luffarsko vi tidigare lämnat ifrån oss. Kvar ligger ett litet rådjur på vakt mellan flickornas träd.

Det var ett trevligt besök av en rolig kollega till M, men allteftersom jag visade frun runt i hus och trädgård växte en irritation fram. Jag tror människor som vändstekts i sorg reagerar starkare på vad andra ser som självklarheter i livet. I alla fall jag.

Först kommenterade hon att det var ett väldigt stort hus, underförstått för två. Jag orkade inte förklara att det fanns två tvillingflickor med när vi köpte huset och att planen var att vi skulle bott här tillsammans. Första rummet tyckte hon skulle vara perfekt till barnkammare, på övervåningen att det vore kul att skapa gömställen in mot smygvindarna (för barn), på toaletten att det vore praktiskt med badkar (för barn). I trappan lade hon märke till hur onötta stegen var och att det hos dem märktes att det sprungit barn i trappan, i trädgården att gräsmattan var perfekt för barnlekar och att den skogiga delen kan användas till kojbyggen. Grannens hus kommenterades också med hänsyn till att det är något mindre och därför lagom för en mycket mindre barnfamilj (underförstått två barnlösa).

Jag slogs av hur naturligt det är för många att köpa hus först när familjen växer. Hur självklar en familj är! Jag slogs av hur lika vi hade tänkt om Ruth och Astrid fått leva, och hur omöjligt det är för oss att någonsin planera in ett levande barn i våra rum. Vi som valde duschhörna framför badkar! Och jag slogs av hur orättvist jag irriterades över de underförstådda toner som börjat eka i mitt huvud. De var min egen kreation. För hur skulle hon veta min avundsjuka för den stora barnfamilj som trängdes på några få kvadratmeter utan trädgård men med djurparad?

Våra världar finns inte på samma karta så hur kan vi hitta?

.

1 kommentar:

Unknown sa...

Lite osmidigt kan det ju tyckas... man skall alltid vara försiktig när det kommer till barn... kanske hade ni inte velat ha barn, kanske hade era barn blivit kidnappade... finns så många anledningar till att vara lite försiktig och liksom höra sig för...

Men samtidigt är det bra att du kan se det från deras synvinkel också.