Jag sneglar mot en spjälad liten säng som ännu känns främmande. Den lockar till sig drömmar som aldrig blivit drömda och ser ut att lova saker, men tilliten till dess löften uteblir. Jag tror på saker när jag ser dem, när de hänt, när de visar sig, och löften finns det egentligen inga sanna.
Sorgen, den syns i mina ögon varje gång jag minns min förlust och den ärvda sängen i mjukt trä triggar olika sorters tårar på kinderna. Mest handlar de om förhoppning, förväntan och de varma bilder som passerar mitt trötta vaken-sen-fyra-på-morgonen-huvud. Men sorgen, den finns också där. Alltid där, så nära inpå. Intill allt som är jag.
Kalufsen som en tovad boll där mitt sömnlösa huvud misshandlat kudden. Jag undrar om den där sängen som står bredvid makens plats i vår stora, verkligen är vår? Får den det? Alla grejerna däri? De ser så övergivna ut i väntan på sin pyttiga härskare. Jag fyllde 35 när härskaren flyttade in. Nu har även härskaren fyllt 35. Vi är båda 35 + där vi ligger. En sover en är vaken. Kanske undrar och drömmer vi båda kring den där sängen bredvid makens plats i sängen. Kanske är självaste maken vaken och undrar han också?
Han har flyttat våningen upp nu. Maken. Sängen rymmer inte alla tre tillsammans med sex kuddar och det hoprullade täcket som stöttar och lindrar hård mage, krampande ben, onda fogar och mardrömmar. Inatt har oron över morgonens stundande vändningsförsök härjat i den redan överfulla sängen. Härskaren ligger med huvudet upp! Tror han föredrar ljudet av mitt längtande hjärta framför den oroliga magen en bit ner, där hans huvud borde befinna sig. Jag klandrar honom inte men önskar för allas vårt bästa att nedåt är nu.
Imorgon fyller han om mig härskaren och blir förhoppningsvis 36 huvudstupa veckor.
Jag tror det knappt och ser mig om efter någon som kan intyga att den där spjälade lilla sängen är vår. I väntan på någon slags sömn och infriade löften.
.
onsdag 26 januari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
17 kommentarer:
Åh, vad härligt att läsa att ni har kommit så långt! Har saknat dina ord och tänkt mycket på er, undrat hur det går. Hoppas få läsa om lillebror/lillasysters ankomst till världen snart och fortsätter hålla alla fingrar och tår för att ni har det bra alla tre. Kram!
Åh vilken härlig läsning!!!
Åh underbart underbart! Är Mille en han? Håller tummarna för att han kommer ut med huvudet först, ilsket skrikande, när det väl är dags!
Underbart att höra från dig! har tänkt så mycket på er..........
LYCKA TILL!
JAAAA!!!
Har tänkt så mycket på dig och hur ni har det... blir glad att läsa detta av dig även om smärtan skimrar mellan raderna tillsammans med glädjen.
kramar
Hej!
Jag blev så glad när du skriver i din blogg. Och hela mitt hjärta blir så varmt av dina vackra, vackra ord.
Klart att det här kommer att gå bra. Snart har du den mjukaste huden med den underbaraste doften att snusa på. Längtan och väntan är snart över. Och det finns fina änglasyskon som vakar över er alla,
de varmaste kramarna Katarina i Östersund med familj
Åh, Vad glad jag blir!!
Inte över att du har ont eller för att du inte kan sova, förstås. Utan för att Mille är där han/hon(?) ska vara. Upp eller ner kanske inte spelar så stor roll i långa loppet?
Som jag har oroat mig dess månader då du inte skrivit. Ju fler veckor som gick utan några nya ord desto mer misströstade jag.. Å andra sidan så har du ju absolut ingen meddelandeplikt och din blogg är ju DIN. Du väljer själv vad du ska göra med den.
Tänk, snart är dena långa, långa resa över. Snart börjar nästa. En med förhoppningsvis mycket glädje, barnskrik - å skratt, tokiga stunder och pussar på en liten mjuk varm mage... Underbart!
Kram finaste du och lycka till idag! Lina V
Heja Mille!!
Som jag väntat och väntat på att det skulle komma ett nytt inlägg på bloggen...har varit orolig att det hänt nåt och vad underbart att höra att Mille fortfarande finns med er!!! Önskar er all lycka framöver! Kram från en medmänniska
hej på dig :)
vad glad jag blir när jag ser dig blogga igen. har tänkt massor på dig och hoppas att allting är bra..snart är mille här, jag håller alla tummar o tår för allting ska fortsätta gå bra..kramar
Fantastiskt! Underbara rader!
Blev alldeles tårögd när jag läste. Är så glad för er skull! Hoppas vändningen gick bra!!
Många, varma kramar från Trollhättan
jag har oxå varit orolig....snyft, men nu håller vi tummarna de resterande veckorna.
Kram
Freja
Sitter med tårar i ögonen samtidigt som jag ler som en fåne! Ååååh va härligt att mille fortfarande är där han/hon ska vara! att det känns främmande och overkligt är väl inte så konstigt efter all väntan och alla sorger...men nu vänder det! Det bara måste bli så! Massor av kramar Monica
Tack för att du orkar dela med dig har undrat och hoppats så att det går bra för er.
Alldeles underbar läsning! Kan bara önska riktigt LYCKA TILL! Håller tummarna så länge!
Kram!
Åh,vad glad jag blir när du kommer med såna goda nyheter!Fast jag önskar att du inte skulle ha ont!Förstår att du är rädd men nu har ni goda odds för att allt ska gå bra o det ska det!!!Önskar så att jag skulle kunna göra nåt annat än bara hoppas o hålla tummar o tår men det kan jag inte...Skickar massor med styrkekramar till er! Tänker på er!Lilla jag
Skicka en kommentar