"Tiden läker alla sår", ett uttryck som ställer höga krav på automatisk självläkning. Det skulle vara ett bekvämt vägval att svepas med av en tidsvåg men förlust utan ett ihärdigt sorgearbete vore att förringa barnens värde. Det som krävs är en livstids straffarbete. Tiden gör både till och från men är mest en illusion som gör det svårt att andas.
Tiden. Den är ikväll 6 månader ifrån två levande minimänniskor. Och igår. Den andas tungt. Det är vad tiden är ikväll.
Den ger utrymme. Att ge efter, skapa sammanhang, att ta farväl. Alltid för trång. Den låter mig tända ett par lågor som brinner extra länge. Fem dygn för att vara specifik. Tiden är fem trånga dygn av något slags liv, i brist på bättre. Den har lagt spår som jag kan följa. Tre vägval finns på min karta; förträngning, balans, fritt fall. Jag är säker på att det finns och tillkommer fler, tids nog. Tids nog blir smärtan en hanterbar del av livet.
Den är och förblir vad den är när två barn gått förlorade. Trång och sårig. Lång och snårig. Mitt hjärta blöder ikapp med timmarna. Det finns oändligt med tid att blöda, läka, blöda, läka, blöda läka, blöda, läka, blöda, läka, blöda, läka, blöda, läka, blöda, läka, blöda, läka, blöda, läka, blöda, läka, blöda, läka, blöda, läka, blöda, läka, blöda...
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag tror inte att tiden läker alla sår egentligen, utan såret kan bli infekterat, man kanske får ett fult ärr som aldrig går bort.. etc. Det där är nog ett av de ordspråk som jag faktiskt inte håller med om... däremot så kan såret bli mindre öppet efter ett tag.
Hoppas du förstår hur jag menar.
Kramar
Sorg och kärlek har nog inget med tiden att göra. De är vad de är oavsett hur många månader, veckor och dagar som än läggs bakom oss. Likaså är tiden vad den är, livet som fortsätter vad som än har hänt och vad vi än har förlorat. Sorgen, kärleken, längtan, hoppet och förtvivlan är blott några av de följeslagare vi får lov att dras med genom livet och genom tiden som omedveten om allt tickar framåt, framåt, framåt...
Kram.
Du har så rätt! Så skönt att du satte ord på det där som jag inte kunnat!
Tiden läker inte alla sår, det ör bearbetning och att tro annat det är verkligen att förminska sorgen! Och i det långa loppet ens barn.
Skicka en kommentar