Vi verkar ha bestämt oss för fortsättningen. Det blir en IVF-efterföljare i skräckens förtecken som kommer hålla både huvud- och bipersoner i ett fast grepp ända tills upplösningen knäpper upp skjortan och blottar hjärtat. Helt som trasigt. Hur ska det gå? Ja, hur ska det gå...
Jag ringde Fertilitetscentrum på Carlanderska idag och meddelade att vi vill starta ny behandling i mars. Mars då jag hoppas huset känns mer bobart och att min diabetes är under kontroll. Kanske har jag börjat träna igen. Alla bra omständigheter gynnar en möjlig graviditet. Februari månads uppdrag: må bra!
Antagonisten i andra sidan luren var mycket trevlig till att börja med, tyckte det var synd att jag blivit kringflyttad mellan så många läkare och vårdcentraler och informerade pedagogiskt hur behandlingen skulle komma att ske. Som berättelsens hjälte stöter man ibland på problem och inte sällan är det antagonisten som sätter käppar i hjulet och beter sig allmänt skurkaktigt. När jag började spåna om vad som ingår i priset för en 3-packbehandling a 60.000 kr antogs en något kyligare ton i andra änden. Själv förmodade jag att det vi betalar för skall vi få, det vill säga tre försök. Tydligen är det inte så logiskt utan lyckas vi på första försöket, och får ett barn, då faller de två resterande försöken utanför tidsramen. Så smart har man varit. Vi har alltså inte rätt till syskonförsök trots att vi faktiskt betalat! Fult tycker jag och det sade jag högt till den allt mer snäsiga skurken som snabbt ville avsluta samtalet. Som att köpa tre lotter. Du skrapar och vinner på den första, men finstilt på andra sidan står att vid vinst bortfaller rätten att skrapa de resterande!
Där slutade skurken vara mänsklig och blev ett monster! "Då har du ju redan fått ett barn förstår du väl!" Visst förstår jag det, och mer därtill. Barn är inte på något vis en handelsvara men betalar jag för något skall jag få det jag betalar för..."förstår du väl", tänkte jag alldeles för tyst. Kanske ska jag se henne som en antihjälte. En light-variant av skurk. Som slåss på det godas sida, men använder fel eller fula metoder för att nå sina mål. Målet: att förvilla, slingra sig undan och tjäna pengar på andras olycka.
Jag glömde fråga hur det blir om vi får ett barn som föds och dör i v 20+6. Har vi rätt till syskonförsök då? Räknas barnet som barn om det dör? Hennes skurkaktiga begreppsvärld når förmodligen inte så långt...
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Vilken konstig inställning från människan (för det var det väl?) i andra luren. Det är väl inte så självklart. Kände mig lite paff när jag läste. Håller med dig helt och hållet har man köpt tre försök så har man tre försök. Det är väl bara bra om man har chans med syskon på de försöken. Ibland undrar man hur saker och ting är uttänkta.
Ett vänligt bemötande är väl ändå det minsta man kan begära. Att det ska vara så avårt.---Vet du om det är samma på alla sjukhus i Sverige,att man betalar för tre försök, oavsett resultatet?---Jag hittade din blogg för någon vecka sedan och kommer att följa den.
Det är sällan jag kallar nån bitch men nu låg det nära till hands (kanske hänger ihop med min låga blodsockernivå) men sådär får man inte bemöta folk. Tycker du ska kolla upp EXAKT vad som gäller.. om det är le bitch som svarar så be att få prata med hennes chef eller en överläkare eller nåt....
Varm kram
Jag håller båda tummarna för er för att det ska lyckas den här gången! Jag ska tänka på er hela tiden!
Kram!
Ingegerd
Mycket trist att bli bemött så! Det finns ingen ursäkt, tycker jag, för en sån respektlöshet.
Om ni har betalat för tre så är det klart ni har rätt att få det!
Och om nu reglerna skulle vara annorlunda (vilket vore urbota korkat) så kan människan i alla fall förklara det på ett vänligt sätt!
Jag undrar allt oftare var "sunt förnuft" tagit vägen?
Kram!
Hej har följt din blogg i det tysta ett tag nu!
Du skriver så oerhört vackert och smärtsamt. Varje gång jag velat lämna ett avtryck att jag varit här så finner jag inga ORD!! Nu måste jag bara försöka..... först och främst så HOPPAS jag verkligen att det ska gå bra denna gång! Är själv en änglamamma till Felicia född i vecka 21+6 jan 2005 och fem månader efter Felicias död insjuknar min dotter i diabetes typ 1 5:e juni 2005. Såg att du skrev om din diabetes hur kan jag ha missat det om du lagt ett inläg om det?? Det är därför som fortsatt att läsa din blogg, det fanns mer än om din ängla!! 9 maj 2008 fick jag en son i vecka 25+6 oj det höll på att gå illa men han är en kämpe vår mirakel.Många hälsningar/L
www.llff.blogg.se
Tänker på Er
Men åh vilket dumt bemötande. Det är faktiskt inte sånt man behöver när man inte mår bra! Hoppas det löser sig, utan den där elakingen i telefonen!! Stor kram!
Helt galet! Tre försök är väl ändå tre försök?!?! Oavsett utfallet, oavsett intervallet?!?!
Världen är ta mig fan galen!
Nej men SÅ kan det väl inte få gå till?!?
Skicka en kommentar