Jag skulle överdriva om jag sa att det var bra just nu. Halvbra vissa stunder på dan. Jag undrar ibland vad som är hönan och ägget. Jag sover fortfarande uselt och verkar aldrig komma så långt som till djupsömnen, ändå håller jag mig förvånansvärt frisk och det centrala nervsystemet håller ihop. Den mentala styrkan sviker mig dock vilket borde tyda på att REM-sömnen uteblir under mina desperata sovförsök. Jag behöver bearbeta saker och ting men har mist förmågan.
Det jag istället begåvats med är UH-sömn. Mina nätter är i sanning unihemiskfäriska! Hemska, förfärliga! Jag väntar omedvetet på världens alla faror och då behöver jag minst en vaken hjärnhalva för att kunna fly! Den vakna hjärnhalvan gör också att jag inte glömmer andas mellan de tvära kasten. Vad jag flyr är sömnen. Jag mår givetvis extra dåligt när jag sovit extra dåligt, som nu, och jag förstår att det har inverkan på mitt vakna jag med svårigheter att koncentrera mig, uträtta ärenden, tänka, planera, vara trevlig...jag orkar inte ens tänka på flickorna och det gör mig förtvivlad.
Vet inte om det är sorgen som gör att jag inte kan sova, eller sömnbristen som gör att jag inte orkar sörja?
Bättre fly...
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Känner med dig i din enorma trötthet..
Flickorna är ju en del av dig även när du är så slut att du inte orkar tänka på dom.
Men jag anar din förtvivlan, kommer ihåg hur det var..
Kram
Skicka en kommentar